Jättekäringen och bergjätten

Det var en jättekäring, som skulle få en liten. Då skickade hon efter en grannkvinna, som skulle vara henne till pass vid det tillfället. Grannkvinnan tog emot barnungen och tvättade honom som brukligt var. Och när allt var i sin ordning, gick hon hem igen. Men på hemvägen mötte hon bergjätten. Då hade han varit och tagit två oxar, som han föste framför sig. Hon kunde inte tiga utan sade: "Kommer ni här, far?" — "Ja", svarade han, "ser du mig?" "Ja", sade hon. Då gick han fram och torkade henne ett tag över ansiktet, då såg hon honom inte längre.

Hon hade kunnat se jätten därför, att det skvätt i hennes ansikte och ögon av lögvattnet, när hon badade barnet. Det var detta han torkade bort.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.