Tocke och jolfolket

Tocke smått jolfölk fanns det både i skogen och i bergen. Far fick alltid ligga trygg i kolkojan, och när det vart hål på milan, så kom de och ropade "Ola". När korna skulle kalva eller hade kalvat på natten, så kom de och talade om det också. På ett ställe stod e' och såg en likfärd. Hon kom och gick förbi och sjöng så vackert, men det var en så liten, liten kista så. Det skulle vara "jolfölk".

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.