Skogvaktaren och rået

Det fanns en gång en gammal skogvaktare, som hette Wetterstrand. I sin ungdom hade han råkat ut för skogsrån. Han var på den tiden en ivrig jägare och gick nästan dagligen på jakt i skogarna. Så en dag var han som vanligt till skogs med sina hundar. Den dagen var det skall över allt i skogen. Han sköt på den ene haren efter den andre utan att fälla någon. När han kom till ett berg, som kallas Hattekuja, så mötte han en kvinna, som var så fin och grant klädd, att han inte hade sett maken. Hon kom fram till honom och började prata. "Hör du Wetterstrand, du skall trolova dig med mig du", sade hon. "Nej", svarade han, "inte kan jag och inte vill jag, ty jag har redan en vän utkorad". Nästa gång han var på jakt och kom till Hattekuja, så mötte han samma kvinna.

Hon frågade som förut, och han svarade henne detsamma. Tredje gången han korn till Hattekuja, så mötte han en ful kvinna med lång svans. Hon kom fram till honom och sade: "Olle Wetterstrand, du packar dig hem, ty nu är det kväll och jag skall ut med mina getter och med su. Då blev han rädd, ropade på hundarna som skällde åt norr, och sedan gick han aldrig ut på jakt mer.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.