Lyckans små maskar

Det var små, små mask, som hang ihop till ett band. De kröp så sakta framåt. En skulle ställa sig å se efter, vart hon kröp, för om en mötte henne, så skulle en få lycka, men gick hon med en, så skulle det inte bli så värst bra. Sonen min fick se henne en gång, men hon kröp åt samma håll som han gick, å det har aldrig varit något bra för honom.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.