Fenomenet Häljestrand

Det var en spektor här på Brunsberg i forna dar, som kunde "förvänne syna" på folk. Hur han bar sig åt med detta, vet ingen, men underligt var det. Han stod och "mette dalkarlar" på bryggan. Han hade ett vanligt metspö och en rev. Folk stod och såg, hur den ene dalkarlen efter den andre korn upp ur vattnet och försvann bortefter älvkanten och åt skogen till.

På herrgården var det storkalas en gång och denne Häljestrand var med. När de hade satt sig intill bordet för att spisa, så var det inte annat än grodor, som hoppade över tallrikarna. Gästerna steg upp från bordet och for hem var och en till sitt. De blev förskräckta. Men den gången fick han tilltal av husbonden.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.