Drakormen i skogen

Farfar hade sett en stor blåsvart orm, som låg på vägen mellan Gunnarskog och Bogen. Han rann sakta in i skogen. Han såg, att det stod som ett duggregn omkring ormen. Det var etter, som han sprutade. Han var så lång och tjock som den värste timmerstock. Farfar hade hört talas om, att det skulle finnas drakormar, och han trodde, att detta var en sådan. När han rann, så böjde sig småskogen undan för honom. Farfar vågade inte gå förbi, utan han vände om och fick folk med sig, men då kunde de inre se mer än "fala" efter honom. Det var som om en skulle ha plöjt på backen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.