Boormens olycka

En slags orm, som höll till vid husen, kallades för boorm. En gumma, som bodde "härnole", hade en sådan orm i lagården. En gång hade ormen runnit uppåt trädgården och lagt sig vid ett päronträd. Då kom en och slog ihjäl honom. Gumman blev alldeles över sig given, när hon fick höra det, för hon hade haft ormen för att få tur. Det skulle vara farligt att slå ihjäl en boorm.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.