Vantar och forsar

Mjölnaren skulle ned och laga vasshjulet i kvarnen i Lennartsfors. Då fick han se två små vantar, som låg på en stock. När han gick därifrån, så tog han vantarna med sig. Men då mötte han en liten gubbe med skägg. Mjölnaren fick en smäll, och då såg han ett rött klot, som rulla ned till vasshjulet. Vantarna blev borta. Det var forsgubben som han hade tagit dem för.

Men forsgubben var sams med mjölnaren, för om mjölnaren ville lägga sig och vila i kvarnen och råka till att somna, så skrek forsgubben namnet på honom, om det blev något fel i kvarnen. Om kvarngubbarna stimma i kvarnen om natten, så stanna kvarnen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 30.