Tomten på ladan

Tomten var överallt på gården. När han inte fick fred om kvällen så ställde han till med arbete på natten, så att det dundrade efter. Han var inte farlig och förargade ingen, bara det var tyst om kvällen. På morgonen hade han ingen makt. /…/

Det var på ett ställe de hade en tomte. Ingen visste att det fanns någon, men de hade undrat på att det inte tog något slut på det de hade i ladorna. Men då ville husbonden se efter en kväll. Han smög sig till ladan, när det var skymt. Då fick han se att det kom en liten gubbe, som hade ett ax på ryggen. Det kastade han ned och pustade. Sen ställde han sig att titta på det. Men då orkade inte den andre tiga utan han mumlade: ”dä va inte mycke å puste för.” Men det skulle han inte ha sagt, för sen var det inte någon, som bar till honom.

Källa: Fredrik Skott 2011: Folkminnen i Karlanda. I: Boken om Karlanda. Red. Birgitta Ivansson m.fl. Karlanda.