Skrea i Västra Fågelvik

Jag har sett skrea en enda gång. Det var vid en ladugård i Västra Fågelvik. Den liknade en orm och var väl så lång som en av de längsta huggormarna. Den var väl så tjock som min arm. Hela detta bylte bestod av en massa små maskar, som höllo ihop med varandra. Det förflyttade sig mycket sakta. Om man lade ut håsebannel) och skrea fann för gott att krypa över det, så skulle man få all den tur och lycka, man behövde i livet. Om flera lade ut strumpeband, så kunde hon undvika att krypa över somliga av dem.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.