Skräcken vid stenen

Backfölke skulle en akte sig för. Kom en ivägen för dem, så blev en sjuk. Det var en som var ute en kväll och då satte han sig på en sten efter vägen, som folk bruka å sätte sig på å vila. Men han fick inte sitta lång stund, förrän det var alldeles fullt med smått folk ikring honom. Han höll på att inte kunna ta sig ifrån stenen. Det gick inte förrän han fick läsa Fader vår

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S.