Rö gôbber i Dusserud

Tass fanns det här i Dusserud. Det var små rö gôbber. De höll sig i fjusen och i uthusen. Det var så noga att det skulle vara tyst om kvällarna, medan de fanns. Något värre vet jag inte om dem än att farfar såg en hel svärm nere på isen en gång. De hade liksom lek för sig där. Han tyckte att de sprang som i en ring. Det var många som fått sjukdom av tôss. Det var farligt att få tôssbet. Somliga blev nästan konstiga till humöret efteråt.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 92.