Mysteriet i Vännacka

I mitt föräldrahem hade vi stallet under logen. Det var en mycket gammal loge och stall. Å "lotomte" fanns det också. Det var så varsamt vid de husen om kvällarna. Gick inte an att väsnas och svära. En kväll bet märren mig, och då slog jag till henne ett duktigt slag. Men det skulle jag inte ha gjort för det lyste som eld för ögonen på mig, och jag fick ont i huvudet med detsamma. På morgonen låg bräderna i golvet huller om buller. En annan morgon var bräderna som om någon skulle ha vridit av dem på mitten. Det hade alltid varit bedrövligt i den logen och stallet.

En lördagskväll kom vi att hålla på litet länge med att köra säd. Mor var uppe i ladan och "lâdde" neker och far kastade in. Men när far bara hade kastat några neker i ladan så började vagnen att gå fram och tillbaka. Det var ingen annan råd än att sluta och gå från husen. Det var tomtgubbarna som var framme. Detta var på Tomta i Vännacka.

Källa: Fredrik Skott 2011: Folkminnen i Karlanda. I: Boken om Karlanda. Red. Birgitta Ivansson m.fl. Karlanda.