Klämda drömmar och djur

Maran hängde sig på bröstet och klämde. Hon släppte inte förrän någon väckte den som låg och stönade och sov. Men då måste hon släppa. Hon skulle ha långa smala armar och änna som klor på händerna. Det fanns inte annat medel än om den sovande blev väckt av en annan. Hästar och kor klämde hon också, men det var inte så farligt, om en hängde eggjärn i taket över djuret.

Källa: Fredrik Skott 2011: Folkminnen i Karlanda. I: Boken om Karlanda. Red. Birgitta Ivansson m.fl. Karlanda.