Jakten i Djurskog

Min morfar talade om mycket. Han hade varit med och hört Jakobs jakt på Djurskog. Han och ett par till var ute på jakt. Rätt som det var fick de höra hundar skälla. Den ene gnall fint, men de andra två hade grov skall. Så small det, och då var det som om hela skogen hade brakat ned. Det blev alldeles mol tyst. "Nu stöp skogsråa" var det en av morfars kamrater, som sa. "Nu är det inte lönt att vi går på denna skogen mer i dag."

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1948: Värmlandssägner. Göteborg. S. 11.