Gummans skräckfyllda kväll

En gång när min gumma va ute och gick mellan Lytta och Löten in mörk höstkväll va de någe som följde me henne och skratta. Ibland skratta de till i dike breve henne. Sen blev de tyst, och de va alldeles som de försvann. Men rätt som de va, så skratta de till i de andra landsvägsdike framför henne. Så där höll de på hela vägen. Ibland skratta de till bakom henne, och ibland va de framför. Ibland grät de som ett barn. Hon tyckte att de lät så styggt. När hon kom hem och tala om, va hon hört, så grannarna, att de nog va Lisas gasten, som hon hade hört. Lisa, de va en som hade döda ett barn och grävt ner i Lötbacken. De ä många, som hört den gasten.