Rindöfruns Mörka Hemlighet

Meddelaren hade hört mycket talas om Rindöfrun, särsk. av sin gumma som var ifrån Stäket (väl=Stegesund). Själv hade han bara sitt henne en gång, och det var nu (1908) för 21 år sedan. Det var kl 11 en höstkväll, som han kom nerifrån […] och upp på vägen strax ovanför doktor Jensens villa. Det var nog mörkt men när han kom upp på vägen, såg hjan alldeles tydligt för sig. Och då kom det emot honom på vägen ett mycket fint klätt fruntimmer. Hon var klätt i helt svart. Vår man hade ordet uppe i [...] och tänkte hälsa, men kom sig inte för. Han tyckte det var besynnerligt att ett så fint fruntimmer gick ensamt ute vid den tiden, och när han så vände sig om efter henne och såg att hon med ens var försvunnen, då förstod han, att det var Rindöfrun han hade sett. Men sen hade han inte sett henne, och han trodde knappt, att någon annan hade gjort det häller. Hans uppfattning av Rindöfrua tyckes vara, att hon var en vålnad. (Efter Karlsson i Petersberg på Rindö, småländing, men bosatt på Rindö sedan 39 år tillbaka.