Hjulormens öde

Hjulormar har de talat om förr. De var farliga, och det var inte gott att komma undan för en sån. Han bet sej i stjärten, och så rulla han som ett hjul. Det var en ryttare ute och red. Då kom hjulormen och hjula efter honom. Men som tur var så svängde vägen, och ryttaren han tog svängen han, men ormen kunde inte följa vägen utan kom ut på kanten. Men då släppte han ut sej, och då vräkte han ner en hel gärdsgårdsräcka. - De hade gator förr, gärdsgårdar på ömse sidor om vägen. Men det var en som var ute och åkte och hade liar i hjulen, så de gjorde ände på hjulormen. De visste att hjulormen fanns där, men de måste fram, och då hitta de på det knepet, så de skulle kunna få död på honom på något vis.

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 165