Mjölnhutargubben och gasten

Jo, Mjölnhutargubben fick sällskap med en gast. Mjölnhutargubben var hos Broberg vid Näsbrostugan och skulle hem. Då fick han se en liten barnunge på andra vägkanten, som gnällde - men inte något hårt. Mjölnhutargubben brydde sej inte om honom, förrän han kom till grinden. Då vände han sej om och sa: "Ska du skrika, din lille satunge, så ska du skrika riktigt." Då skrek gasten till så att örhinnorna brast. Mjölnhutargubben blev döv och hörde inte mer sedan.

Källa: Bengt af Klintberg 1972: Svenska folksägner. Stockholm. s. 190