Tomten i stallet

På den tiden jag innehade ryktarebefattnin.gen på Nordanå fick jag alltid beröm såväl av husbonden, som ock av andra för det jag höll kreaturen så blanka. Men sanningen att säga, var icke detta min förtjänst, utan det var en liten rödluvad tomte, som varje morgon innan solen gick upp och innan mjölkerskorna kommo i lagården, hjälpte mig med detta. Varje natt rullade han också ned hö från stänget och jag
behövde aldrig syssla med sådant. Men så lät jag honom också varje julafton smaka både fisken och gröten, varöver han var mycket förtjust och storbelåten.

Källa: Pehr Johnsson 1922: Sägner och folktro från Göinge och Villands härader. Karlshamn. s.19