Käringen och oxen

Den där käringen kunde sätta sjukdomar på djur och bota dem också. Så sjuknade en oxe för min farfar. Min far gick till käringen för att be henne att komma och bota oxen. Men hon var trilsk. — I får köra hit oxen, sa hon. Det var ingen annan råd, än att farfar måste lägga oxen på en stendrög och köra hönom till käringen.

När skjutsen kom fram, gick trollkonan ut, virade ihop sitt förklä och läste någon "bön" tyst, så att ingen kunde höra, vilken ramsa hon läste. Hon gick flera varv runt omkring oxen. Till sist stannade hon och slog till oxen på huvudet. Han sprang upp med rompan i vädret, och sen dess höll han sig frisk i många år. Hade han fått ligga, så hade han spruckit, för han hade trumsjuka och var stinn som en sparkboll.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.51