Trollens öde i Rögavel

De va ett troll, som bodde i Rögavel, å så va de ett troll i ett berg ve Söderköping, de minns ja inte va de hette. Å så skulle de bli bröllop, brua va från Rögavel, å brugummen va från de där berget ve Söderköping. Då tyckte folket, att de kunne vara bra te få slut på trolla i Rögavel. Å då to klockarn i Strå å gick dit mä dopevattnet. Han hadde vatt på ett barnedop. Å han ställde sej bakom dörra där i Rögavel. Å då när di gick förbi mä en ölekättel, så to han å slo i dopevattnet. Å sen när trolla hadde drucket, så vart di så dana, så di rök, ihop å slo ihjäl varandra allihop. Utom ett, å de va e gammal käring, som hadde gömt sej i bakeungen. Men då skulle klockarn si ätter, om allihop va ihjälslagna, å då hitte han kärnga. »Va i alla tider, ligger I där», sa han. »Jaa, de gör ja», sa ho, »å ja har bott här i Rögavel, mens sju ekeskoga har vuxet opp å rottnet ner», sa ho, »men allri har ja vatt mä om ett sånt liv». — » Ja, har I levt så länge», sa klockarn, »så kan I allt va teress å dö», sa han, å så to han å sköt ihjäl'na.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.18-19