Ropet från högsta sten

Dymmelonsda så gick di opp på den högste sten di visste å där ställde di sej nakna å skrek: »Ett rop åt nörr, ett rop åt väster, ett rop åt sör å ett rop åt öster, å så långt som detta ropet hörs ska allt sanket varda mitt».

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.8