Lekestuvans mystiska kväll

Ja vet, när ja va pöjk nere i Lommaryd markensplass, där va de en, som hette Gustaf Ryd, som di sa hadde lärt sej utå Näcken. Di skulle ha lekstuva en lördaskväll. Si di hadde de förre. Å då ville prästegårdsdränga gå dit mä. Men prästen han sa: »Jaa, ja vet inte, om ja vill, att I ska gå te den där lekestuva», sa'n. Men då va de en hjälpepräst där, å han sa, att han skulle gå mä, han. Men di som va där den kvällen, di gick lä allri på nån lekestuva mer, för så lett va de! Gustaf Ryd va där å spelte. Å di som stog, så di kunne si unner armen på'n, när han spelte, di fick si nåt, så di titta nog inte dit mer. Di ville inte säja, va de va, men de va så lett, så di glömde't aldri. Rättarn berätta'et för mej, han.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.14