Kalven på Oxaberget

I de här Oxaberget, di kallar, där va de en kalv, som va borta i åtta dar för far min. Å han sökte ätter'n överallt. Men te slut så gick han fram te berget å slo på't mä en påk, för han va inte rädder å sej. Ä så skrek han: »Om I har kalven, så ta ut'en», sa han. Då gav de te ett dån i berget, så de va så att... Men besynnerlit nog, kom inte kalven hem te gårn på samma gång som far! Men han hadde ett sår på bogen, som allri blidde lekt. Å far han trodde så säkert, att han hadde vatt bergtagen.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.16-17