Kalle och skottet

Men rå de finns de. För vi gick en kväll, ja å ett par te, å skulle skjuta orra, när di spelte ute på Helveteskärret i Motala-sockna. Ä de va förbjuen ti då. Å när vi hadde gått en bit, så mötte vi ett fruntimmer. Men allri ett ord sa ho, å inte vi heller. Men vi hadde inte gått långt, förrn vi mötte e te. »Tusan hakar», svor Kalle te, »va ska alla könera va ute å ränna för i kväll». Di såg snygga ut, di där fruntimmera, men de va de, att vi såg dom bara som di gick förbi, sen så va di försvunna. Men sen skulle vi skiljas åt å gå åt olika håll. Då small de ett skött. Å de va från Kalles bössa, men han hadde inte rört ve'na, varken ve hannen eller nåt annat. »Nä», sa han, »i kväll ä de bara skit ute, så de ä la bäst vi går hem».

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.13