Gubben och fruntimret

De va en gubbe nere i Åsa i Grännasocken, som gick å högg ve i skogen. Ä en da så mötte han ett litet fruntimmer, som va så grant å vackert. Å ho ba'n att han skulle göra en gressel å e raka åt'na. »Men då ska I lägga de ve eran huggekubbe, när de blir färdit», sa ho. Jaa, han gjorde i orning sakera åt'na å la dom ve huggekubben. Å morron ätteråt så va gresseln å raka borta, men då lå e lita brökaka i stället där. Å han to brökaka, å di hadde'na länge, men sen åt di opp'na, å ho smakte bra. Sen en da så fick han si nåt, som låg på marka; å han to i'et förståss. Men sen ätteråt så gick han i skogen igen en da, å då mötte han'na igen. Å då sa ho: »Farbror ska inte röra ve sakera, som vi lägger ut; men nu när farbror har rört ve't så får farbror behålla't, men farbror får inte göra om'et». Å gubben han to di där sakera å lät prästen si på dom; å prästen han skickte dom te en gullsme, å gubben han fick la en flera hunnra kroner för'et, så han vart riker.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.17-18