Ugglebråtagubbens besök

Det fanns en som hette Niklas — jag minns inte riktigt var han bodde — och han lär ha haft en så ful och otäck bön som han botade krämpor med. Ugglebråtagubben var ovanligt lättretad och ilsken av sig. En gång slog han ut en glasruta med handen, när han var riktigt arg. En del glasskärvor stannade kvar. Han gick till Niklas, men han var inte hemma, bara fru Niklas. Ugglebråtagubben ville, att hon skulle läsa bort glaset, men hon sa, att det kunde hon inte. Gubben undrade då, varför hon inte hade lärt sig Niklases bön, så att hon kunde hjälpa honom.

Den böna skulle du inte kunna läsa själver, svarade Niklases hustru. Hur det var, så tog hon bort glaset till sist, men läsa bort det kunde hon inte. Och Ugglebråtagubben var glad över att hon inte behövde läsa Niklases bön.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.69-70