Tro eller trolleri

Nej, kom aldrig och påstå, att det är slut med skrocket! Det är bara så, att folk inte vill låtsas om, att de tror på det. Man behöver inte gå långt för att hitta folk som tror på bösskämning och annat trolleri. Det finns 40-åringar som är lika vidskepliga, som deras föräldrar var.

När jag tjänstgjorde nånstans i norra Östergötland, skulle jag gå ut och jaga tillsammans med en ortsbo. Jag visste, att han trodde på bösskämning och mycket annat. Han hade en enkelbössa men ingen ammunition, och därför lovade jag, att han skulle få patroner av mig. Men först tog jag ut haglen, och sedan stukade jag patronerna, så att ingen kunde ana, att jag hade gjort något fuffens med dem.

Innan vi gick till skogen, hälsade vi först på hos en granne som var släkt med min jaktkamrat. På gårdsplanen gick en tupp och spatserade.
- Jag köper den där tuppen, om du kan skjuta honom, sa jag.

- Ja, men det vore ju skada på tuppen, invände kamraten.

- Du kan i alla fall inte skjuta honom, retades jag. Då vart han mån om att visa, hur styv skytt han var. Han sköt. Tuppen hoppade till och sprang sin väg. Skytten laddade om, tog stöd mot en äpplegren och sköt igen på bara 20 meters håll. Samma resultat. Han var alldeles vit i ansiktet efter andra skottet.

— Mycke har ja trott om dej, sa han, men maken har ja aldrig trott. Ja såg ju, hur fjära rök åv tuppen.

Var säker på att den där, han tror än i dag, att jag kan trolla!

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.55-56