Skogsväsen och vilseledning

Något skogsväsen kunde ibland förleda folk att gå vilse. "De har ja vari ute för. De va en gång på hösten. Ja skulle gå en ginväg rätt över. De va på hösten så de hade fallit lite snö. De va på den tin som orra slo opp i björkera. Här skulle de varä fint å skjutä orrä, tänkte ja. De gick ja å så på, så ja kom för mycke te vänster. Ja hade inte te rättä mä ätter. Ja hade nästan komme ut te vägen, men ändå kunde ja inte få för mä att ja skulle åt de hållet. Ja va nästan rädder för å talä me folk, som ja mötte. Så vriden va ja. Ja så der galit. De va någet särskilt me di der orra. "Di va nog ute för å lurä dä", sa far."