Sjöjungfruns vindskänkningar

De gamla trodde blint på sjöjungfrun. Far och farbror var inga undantag. Det här har jag hört av båda.

En gång var några skeppare på väg från Västergötland till Vadstena med last. När de kom fram till Fjuk, vart det stiltje, och de vart tvungna att gå i land på Fjuk. Där övernattade de i en koja. En fin dam kom in till dem. Det var sjöjungfrun, trodde de, och därför passade de på att fråga, när de skulle få vind till Vadstena. Hon gav besked: de skulle kunna ge sig iväg så och så dags på morgonen, om de ville ha vind. "Men passar ni inte på då, så ska ni inte få nån vind på fjorton dar." Det vart, som hon hade sagt. Men när de kom till Vadstena, blåste det upp en hård sydostlig. Hade de inte givit sig iväg i rättan tid, så hade det varit stört omöjligt för dem att ta sig till Vadstena med sina råsegel. I fjorton dar blåste han hårt från sydost. Det där tog skepparna och alla andra som bevis på att sjöjungfrun hade hjälpt dem.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.26