Moster och det förflutna

Mycke konstit va de la förr i tin, för mi moster ho såg en syster, som va dö, en gång. Ho vakna mitt i natta ve att ho tyckte de va någen, som hadde kommi in i rummet. Å när ho titta opp, så sto systra ve hennes säng. Ho såg ut precist som när ho levde, så moster blev inte rädd. Å moster ho talte te'na. »Ä de du, Sofie», sa ho åt'na. Men i desamma så va ho borta. Å ett par daga ätteråt så vart moster så sjuker, så ho hölt på å dö. De där va la någe förbu, kan ja tro.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.48