Knekten och jätten

De va en knekt, som va ute i skogen å högg ve en gång. Ä då kom de fram en jätte ur berget å sa te'n: »Va vill du, lille kvanting», sa han. »Du kan bli go te tjäna mej ett par hundrade vintrar», sa han. Å sen måste knekten följa me in i berget. Men när han hadde vari där en ti, så sa han te jätten: »Ja, här har ja'et så fint å bra, så nu skulle ja bara villa ha hustra å barna här mä». Å så ba han, att han skulle få gå å hämta dom. Å då fick han lova å komma tebaks, å så lät jätten honom gå. Men när han hadde kommi ut, så ä de klart, att han akta sej för å komma igen.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.77