Goviggar och skrock i Godegård

I Godegård var åskviggar eller goviggar vanliga namn på stenyxor. Jag tror, att de mest kallades goviggar. De var nerkastade av Goen, sa de gamla. Enligt vad jag hörde, hade de gamla kanske inte de äldsta på min tid, men i varje fall deras föräldrar — dyrkat goviggarna som något slags gudomligheter, och jag hörde, att Tor nämndes i samband med vig garva. Goen höll de sig väl med, och alla som hade goviggar var så rädda om dem, att de höll dem inlåsta i skåp.

När ett svedjefall skulle brännas, gick någon först runt fallet med en vigge för säkerhets skull. Så gick det till i Godegård och i grannsocknarna både i Närke och Östergötland. Själv har jag bara en gång varit med om att bränna svedjefall. Jag var bara pojke då, och min syssla var att vakta elden. Någon govigge hade jag inte till hjälp, utan vi fick lita på oss själva. Det fick de nog också på den tiden, då de gick runt fallet med sina goviggar. Jag tror knappt, att det i mina farföräldrars tid fanns någon som vågade tända på fallet utan att ta Goen till hjälp med vakthållningen. Vem vet för resten, hur det var på fallet, där jag var med? Det fanns många som trodde på skrock, men de hölls med sånt i smyg.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.20