Gastekramata och gravöl

Ja va på gravöl en gång ätter mi mormor, å då va de mycke fruntimmer där förståss. Ä di hadde lä äti någe otjänlit, så di fick ont i magen. Å då trodde di, att di hadde blitt gastekramata. Då to di linneblånagarn å krängde över axla å så unner röva; men di va tjocka, så di hadde ett faslit göra, unna di fick på sej de där. Å sen släppte di ett glödande kol innanför linnet tre gånger. Ä sen ställde di sej å to om dörröppninga, först på längda å sen på bredda, å sen spotta di tre gånger. Då skulle di bli bra.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.44