Fiskare och vårdgivare

Pappa var egentligen fiskare till yrket, men han hade studerat medicin på egen hand, och folk hade fått förtroende för honom. Han behandlade bara utvärtes sjukdomar och benbrott men vågade aldrig kvacksalva. När han skrev ut recept, kunde patienten lämna in dem på apoteken i Motala, Vadstena, Skänninge och Askersund, och överallt fick de vad han hade ordinerat. I sjukkassan gällde hans intyg, lika väl som om en läkare hade skrivit dem. När han låg ute och fiskade, var det mamma och mina äldsta syskon som skötte de sjuka, och mamma hade goda anlag. Hon lärde sig att lägga armar i led och kurera sår och benbrott. När far var borta för alltid, fortsatte hon hans praktik. Hennes recept expedierades på apoteken, och sjukkassan godkände också hennes intyg.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.65