Djupedalsfruas hemligheter

I mitt barndomshem, ett torp i Båseberg, Godegård, hörde jag också talas om Djupedalsfrua. Hon var ett troll, kanske snarare ett rå, som höll till i skogarna. Varför hon hette så? Nej, det var inte efter någon gård, för här finns ingen gård med det namnet. Nej, Djupedal, def är skogen, i synnerhet på gränsen mellan Godegård och Hammar. Där är höga berg och djupa sänkor. Överallt växte väldiga träd, och alltsammans kallades Djupedal. Far brukade gå i Djupedal och skjuta tjäder. Han nämnde aldrig, att han hade sett 'na, men morfar hade stött på Djupedalsfrua en gång. Han hörde ett konstigt läte, och när han vände sig om, såg han henne. Hon var så fin och grann, men när hon vände ryggen till, usch då! Morfar ville knappt tala om 'na ens. Men så mycket fick jag veta, att hon såg inte ett dugg bättre ut än en ihålig murken trädstam. Morfar vart inte länge kvar i skogen utan gick hemåt med ens. Men jag hörde aldrig talas om att det där trollet gjorde några elakheter precis.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.29-30