Björkar och bekymmer

I Hagen vid Skattlyckan i Västra Ny fanns förr ett par väldiga björkar alldeles inpå gården. Ända nerifrån marken och så högt som man kunde räcka var de fulla med spik och hästskosöm. När vi bodde där, skulle björkarna fällas. Det var två man att dra sågen, en äldre och en ung man. Den äldre sa, att folk hade satt bort sjukdomar i björkarna. Han var rädd för att fälla dem, för i så fall kunde han få vilken sjukdom som helst. Men han visste ett medel mot olyckan. Om bara han och kamraten hunne lägga en huggspåna av det träd, som skulle fällas, på stubben, innan trädet tog mark var det ingen fara. Så gjorde han, men den yngre brydde sig inte om att göra likadant. Ett år efteråt var han full av bölder på armar och ben. Det var de usla björkarnas fel trodde folk.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.73