Bergtagna vid sjön

Ja gick ifrå Graversfors en gång å to vägen förbi en sjö, som heter Ögilbosjön. Å då gick ja in i e stuva för å få lite vatten. Hustra va inne, å så va de e vuxen doter, som stog å baka. Å ja sa åt dom, minns ja: »Ja, finns de sjörå å bergtroll å tocke där otyg, så ska de la finns i den här sjön, för han sir så otäck ut mä di där bergvägga, som stupar ut i sjön». Å då sa hustra: »Ja, de ä nog inte så utan de», sa ho. Å så berätta ho, att de va ett brupar, som hadde blitt bergtaget där. Di skulle resa te Kvillinge körka å viga sej. De va på vintern, så brua å brugummen di åkte släde, å så hadde di förridare då, som di brukte förr i tin. Men han va ett bra stycke i förväg. Å när di kom te ett ställe i berget, som di kaller för Skåpet, för si, de sir ut alldeles som ett skåp, mä kolonder framtill, då stog de e kärng där. Å då skulle di skämta mä'na å ropa åt'na: »Ha nu riddarölet i orning, tess vi kommer tebaks!» Men si, de skulle di inte ha sagt. För när di åkte tebaks ifrå körka å hadde blitt vigda, så körde di rätt in i berget, å di kom aldri ut mer. Förridarn han hadde sluppet förbi, men si brupart di hadde sagt te, att di skulle ha riddarölet i orning åt dom. Sen va de folk ute å sökte ätter dom, å di körde dit mä e klocka för å få ut dom, men de gjorde bara så mycke, att di kunne si in i berget, å då fick di si dom, men di skulle ha vatt huvulösa bägge två. Så di kunne aldri få ut dom.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.75-76