Skälgastens nattliga skräck

På Haddeboskogen där sa di förr, att de fanns en skälgast, som geck å skrek om nättera. Ja vet, de va nåra karä, som skulle gå hem e natt. Di hadde vatt på ett supgille, så di va bra nog fulla. Å då skulle di gå över Haddebo hage. Men en utå dom han sa: »Tänk om vi skulle råkä ut för skälgasten nu!» Men den som va värst fuller, han svor på, att han skulle minsann kunnä re sej, om skälgasten kom. Han skulle nog ge'en på pälsen. Så han va så morsker å la iväg före di annrä. Ä om en stunn feck di höra, hur skälgasten skrek. Å när di hadde kummet en bit in i hagen, så feck di si Anners, den där kamraten, liggänes på backen, precist som han hadde vatt döer. Å blåer va han i syna, å öga stirra på'n. Han va barä åsvimnader förståss, men di trodde, att de va skälgasten, som hadde vatt i lag mä'en, å hämnats på'en, för han hadde vatt så stor i orda.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.94