Pelle och Näckens dans

Når ja va unger, så hörde ja tals öm, att de skulle ha vatt en spelman, han hette Pelle, den där, som skulle ha lärt sej te spela utå Näcken. Tvi vale, så lett! En gång så va han å spela på e lekstuva, di hadde i en gård. Å fram på natta så ble di så galnä utå hanses spel, så di måste opp å dansä varenda en, bå gamlä å ungä, antingen di ville eller inte. Å te slut så börja allä möblera å så mycke som fanns inne i stuva te dansä; så dant va de! De blidde inte slut på dansen, förrn di hadde tajet å skuret å stränga på fiolen för Pelle. Annars hadde di dansat sej fördärvade allihop.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.95-96