Nattens störande mysterier

Ja hadde hållts å gjort i orning lite på vinn en da därhemmä. Men ja hadde inte hunnet mä allt te kvällen, utan de va bra nog skräpit där, når ja gick ner å la mej. Men på natta så börja de å väsnas så dant där oppe, så ja feck inte en blunn i öga på hela natta. De dro mä lårä å stolä över golvet å raka å gick an. Råtter kunne de förståss inte varä, för då feck di allt löv te varä okrestlit storä. Men de va förståss nåt rådane, som inte tyckte öm, att de inte va i orning på vinn.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.92-93