Mystiska möten i hagen

En kväll, når ja skulle gå hem genom en hage därhemmä, så feck ja si en kar, som kom imot mej på gångstigen. Å ja vek åt sia för'en, så att han skulle kommä förbi. Men i desamma så va han precist försvunnen, alldeles som han skulle ha sjucket ner i jorda. Så nog finns de mycke unnerlit allti, söm en kan få si å hörä.

Källa: Sven Rothman 1941: Östgötska folkminnen. Uppsala. s.93