Löss och Brännvin

Jag minns en som hade en sjuk märr. Hon hade kolik. Adel på
Lotten var en kvacksalvare i Varv. Han hällde i märra ett halvt kvarter brännvin. Men far min litade inte på brännvinet. Han rådde ägaren att kamma löss av grannpojkarna i granngården. Där fanns det gott om så'na smådjur. Lössen stoppade han in i en brödbit åt märren att äta. Jag hörde förklaringen. Meningen var, att lössen skulle gå rakt igenom märren och rensa tarmarna. Märren vart bra, det är inte tu tal om saken.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.93