Per och Trolla i Kättsta

Per i Kättsta hade rykte som trollkunnig. Mormor hade stort förtroende för honom, och hon sökte honom flera gånger. Han var fruktad av alla. När mormor var hos honom för första gången för någon annans räkning, var hon riktigt rädd. Hon berättade emellertid, att det en gång var en karl hos Per i Kättsta för att söka hjälp. När han hade fått sitt ärende uträttat, gick han utan att betala. Han gick och gick men kom inte ut ur första hagen. Till sist måste han gå tillbaks och betala. — Ja, sa Per, dä ä nog bäst att du gör dä. Sen hittar du allt vägen.
Så'nt där tog folk för trolleri. Det pratades t.o.m. om att Per hade något slags förbund med den fule. Men jag tror, vad jag vill. Per var en naturbegåvning, och han kunde hypnotisera. Någon annan förklaring behövs inte. Så var det med "Trolla" också, jag menar Mantorpskärrnga, fast här gick hon mest under namn av Trolla. Jag var och hälsade på henne tre dagar, innan hon dog. När man kom till Trolla, brukade hon alltid hälsa med en svordom, och det var väl orsaken till ryktet om förbund med en viss fuling. Men jag vet att Trolla var en hjärtegod människa.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.71