Vilt och osynlig besvärjelse

Min far var från Tidersrum, och det var han som talade om den här historien. Han trodde inte på något slags skrock, men han var intresserad för allt sådant. Det här är emellertid rena sanningen, det gick han i god för. Jag för min del tror att det mycket väl kan vara sant, men det var nog mera suggestion än trolldom. Vad huvudpersonen hette kan göra detsamma. Han skulle emellertid åka till Norrköping för att handla, och bl.a. hade han en del vilt att sälja, för han var jägare. Bonden hade lovat att ta med lite vilt som torparen hade skjutit. Eftersom det hände så sent som kring 1880, kan det göra detsamma att nämna namnet på torparen. När han skulle lägga sina saker på lasset, hade han mer än bonden. Därav följde, att bonden blev arg. Han släppte sig, och torparen förstod mycket väl, vad det betydde. Bonden ville skämma hans bössa. Och det lyckades honom också. När torparen skulle skjuta ett skott, blev han så velig, att han inte kunde få sikte på nånting, eller om det var bössan som krånglade.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.53-54