Mylingen på Starberget

En tjänsteflicka från en gård i närheten av berget hade fått ett barn, men eftersom ingen fader fanns till barnet, stoppade hon ner pojken i en bytta, bar upp honom till Starberget och gömde byttan där. Men ungen växte och väsnades förskräckligt på kvällarna: "bena lång, bytta trång, ta ur pinn, pinn, pinn"! Ju äldre han blev, dess mera spektakel ställde han till. Han blev med andra ord alldeles lik andra barn som hade lagts å lönn, en myling rätt och slätt, och en myling är bara ett annat ord för vyst.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.16