Karlsson och hästarna

Jag kände en annan kusk som hette Karlsson och tjänade hos Heijl på Mjölsefall. Karlsson var en liten, hjulbent och krokig gubbe. En gång slog han vad om att han skulle hämta Heijl vid hotellet i Kisa utan alt sela på hästarna. Han gjorde det också. Dvs. hästarna var påselade, men betslet hängde på bogträna. När Karlsson kom till hotellet, stannade hästarna, och då först selade han på. Han kunde göra vad han ville med hästarna, och nog kan en förstå, att han hade tukt på dem, när han kunde köra miltals utan betsel. Han måste ha haft hjälp av något slag. Så'nt där är bortlagt nu.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.57