Kalle och trollerikonsten

Jo, den där Kalle i Lund, han kunde, han. En hel natt satt han och berättade för mig om trolleri. Bland annat fick jag veta, att en kidde hade blivit bergtagen för en av hans grannar. Grannen ville, att Kalle skulle "läse tebaks" kidden. Det gjorde Kalle och efter ett ögonblick stod kidden utanför fönstret, och det fastän han hade varit bergtagen flera dagar. — Dä va kraft i den böna, sa Kalle. Men hur "bönen" lydde, det ville han aldrig yppa. — Nej, sa han, dä ä så enkle ol, så I skulle hare skratte, om I finge höre döm. Han var rädd, att "makta" skulle "gå ur böna", om någon främmande finge höra den. Kalle kunde också läsa bort ormbett, men naturligtvis ville han aldrig tala om, vilken "bön" han hade läst för ändamålet.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.50