Hästarna och bröllopet

När far var torpare, var han en gång ute och körde för en som gick i giftastankar. Han var på väg till en gård i socknen, där bröllopet skulle stå. Rätt som det var ville inte hästarna gå framåt. Far gick då av och tittade bakom skygglapparna och viskade något åt hästarna. Försök att köra nu, sa han åt den andre. Det gick. Jag frågade far, vad han hade sagt. Det fick jag aldrig veta, men så mycket förstår jag nu, att det kunde aldrig vara meningen att det skulle bli något bröllop av, och olyckligt vart det också.

Källa: Elis Åström 1962: Folktro och folkliv i Östergötland. Uppsala. s.58